Hem / Dykning / Jacques-Yves Cousteau

Jacques-Yves Cousteau

Få personer har gjort mer för sportdykningen än Jacques-Yves Cousteau. Han benämns ofta som sportdyknings fader. Hela historien kunde dock ha tagit en annan väg redan 1935. Cousteau har just examinerats som kadett från franska flottakademin in Brest och har framtiden utstakad för sig som pilot i flottan.

Flygplan, bilar och flickor

Som de flesta kadetter så var Cousteau mest intresserad av flygplan, bilar och flickor. Så en inbjudan till väns bröllop blir en utmärkt ursäkt att låna faderns sportbil. Uppe i bergen på väg till bröllopet slutar strålkastarna plötsligt att fungera och Cousteau kör av vägen och kraschar bilen. Han brytar båda armarna och blir förlamad i ena sidan. Kirugen på sjukhuset vill amputera en armen genast, men Cousteau vägrar. Hans pilotdrömmar får ett abrubt slut. Under tillfrisknandet är han stationerad som löjtnant på flottbasen i Toulon.

Harpunfiske

På basen arbetar han med en annan officer, Phillipe Tailliez, som tror att Cousteau´s höger arm, fortfarande något vriden, skulle må bra av mycket simning. Både ger sig ut och simmar varje dag och efter en tid träffar de en harpunfiskare vid namn Fredric Dumas. Han lär Tailliez och Cousteau att fiska med harpun. Cousteau är 26 år när han för första gången tittar under vattnet utanför stranden i Le Mourillon. Hans liv förändrades för alltid. Cousteau blir snart en av sydfrankrikes bästa harpunfiskare, men han är lika intresserad av själva dykning som av fiskandet. Han börjar en frenetiskt arbete för att hitta metoder för att kunna stanna nere längre än han kunde hållan andan.

Syrgasförgiftning

Vid det här laget är Cousteau artilleriofficer omboder på kryssaren Suffren. Han upptäckte att vapensmeden ombord kunde tillverka i princip vad som helst. Cousteau designade en syre-rebreather och fick smeden att bygga den. Den var inkappslad och använde en liten syreflaska samt en behållare med sodalime. Hans första dyk med apparaten kunde blivit hans sista.

Han beskriver upplevelsen: "Plötsligt började mina läppar att skaka okontrollerat, mina ögonlock blinkar. Min ryggrad böjdes bakåt som en pilbåge. Med ett våldsamt ryck slet jag av mig viktbältet och förlorade sedan medvetandet." Hans kropp flöt upp till ytan där hans mannar snabbt fick upp honom. I flera veckor värkte hans nack och muskler. Cousteau misstänkte att sodalimen varit oren och förbättrade apparaten, men samma sak hände igen.

Ventilen

Andra världskriget bröt ut. Cousteau var gift med Simone. Det var hennes far som gav Cousteau nyckeln till undervattensvärlden. Han var chef på Air Liquide och i företagets laboratorium försökte man konstruera bilar som drevs av något annat än bensin. Cousteau´s svärfar upptäckte att den ansvarige ingenjören, Emile Gagnan, arbetade med en ventil som liknande den som Cousteau behövde till sin apparat. Apparaten använde inte längre syre utan vanlig luft. I December 1942 träffade de varandra och Cousteau lyckdes övertala svärfadern att Air Liqude skulle utveckla den ventil han behövde. Efter tre veckor var den första prototypen klar. Båda var otåliga och ville genast testa utrustningen. De letade upp en öde strand vid floden Marne utanför Paris. När de var säkra på att inga tyskar fanns i närheten gick Cousteau ner i vattnet.

Hans beskriver vad som hände: "Till en början gav regulatorn mycket luft, utan att jag behövde göra något. Jag provade att stå på huvudet med följden att luftströmmen upphörde och jag kunde inte andas. Jag lade mig horisontellt igen och luften kom tillbaka. Hur skall vi kunna dyka om vi inte kan lägga oss vertikalt?" Genom att placera utloppet så nära inloppet som möjligt (minska tryckskillnaden) så avhjälptes problemet som fanns på prototypen. En ny apparat byggdes och den fungerade perfekt. En patentansökan med titeln "Aqualung" skickades till patentverket i Paris.

Motståndsrörelsen

Vid det här laget var hela Frankrike ockuperat av tyskarna och franska motståndsrörelsen växte sig starkare. Även Cousteau arbetade för motståndsrörelsen. Hans grupp fick i uppgift att stjäla den italienska flottans kodbok. Operationen lyckades, italienarna misstänkte aldrig att deras kodbok hade blivit stulen. Cousteau dekorerades både under och efter kriget. Information i kodboken kom till stor nytta vid invasionen av Sicilien. En månad före den anlände den första Aqualung:en till Cousteau, som nu bodde i Bandol utanför Toulon.

Leverans

En solig junimorgon gick Cousteau till tågstationen. Där väntade en stor trälåda på honom. Han skyndade tillbaka till villan där Tailliez och Dumas väntade. Som barn på julafton öppnade de låda. I den fanns tre sammankopplade flaskor, en regulator samt ett munstycke. De hängde på Cousteau Aqualung:en, han spände på sig ett viktbälte och gick ner till havet.

Första dyket

"Under mig fanns en liten ravin full med grönt gräs, svarta sjöborrar och vita blomliknade alger. Sandbotten sluttade ner mot den blå oändligheten. Solens strålar var så starka att jag var tvungen att kisa. Med armarna längs sidan sparkade jag med fenorna, rörde mig neråt, fick upp farten och såg stranden passera förbi mig. Jag slutade sparka och min rörelse gav mig fantastisk glidflykt. När jag stannade tömde jag mina lungor och höll andan. Min kropps minskande volym minskade vattnets lyftkraft och jag sjönk drömlikt neråt."

Världens första apparatdyk hade börjat. 40 minuter senare kom han upp, kall men nöjd. Nu var havet deras...

När Cousteau dök hade han med sig sin filmkamera. Första dyket gav en kortfilm, Par Dix-Huit Metres de Fond (Sextio fot ner). Nästa film gjordes 1943 när de hittade den sjunkna ångaren Dalton på 20 meters djup. Den kalldes kort och gott Epaves (Vrak). Tredje filmen gjordes 1944, Paysages du Silence (Tysta landskap).

I slutet av kriget insåg franska marinofficerare att den nya dykutrustningen kunde användas för att rensa minor och sprängmedel som blockerade hamnarna. Cousteau och Tailliez beordrades att bilda Groupe d'Etudes et de Recherches Sous-Marines och att utbilda röjdykare. En av de första rekryterna var förstås Frederic Dumas.

Calypso

1950, strax efter hans 40-årsdag, fick Cousteau den tidigare Malta-färjan av en engelsk parlamentsledamot. Cousteau tog tjänstledigt från flottan och började ängna sig åt sin stora passion, undervattensfoto. Han genomförde ett antal expeditioner runt om i världen och efter två år och 1000 dyk producerade han filmen The Silent World. Publiken trollbands av den 87 minuter långa filmen från första bubblan. Plötsligt kunde Aqualung inte produceras i den takt som marknaden krävde. Alla ville vara Kapten Cousteau.

Efter några år började Cousteau inrikta sig på naturvård och vände sig mot harpunfiske. Han höll sitt berömda Homo Aquaticus-tal som handlade om män med gälar. Cousteau gjorde allt för att samla in pengar till sin älskade Calypso. Han pensionerade sig från flottan för att sköta den organisation som växte upp omkring honom. Calypso blev Frankrikes officiella havsforskningsfartyg. Plötsligt fanns han överallt. Den amerikanske presidenten John F Kennedy gav honom National Geographic Society's guldmedalj.

Conshelf Experiment

1962 påbörjade han The Conshelf Experiment. En gul cylinder placerades på 12 meters djup utanför Marseilles och två "oceanauts" bodde i den under en vecka. Conshelf II byggdes i Röda havet och fem personer levde där under fyra veckor. Projektet gav upphov till en film, World Without Sun. Den blev en stor succé och Cousteau vann en Oscar för bästa dokumentär 1964. En TV-serie följde efter filmen. På 70- och 80-talen genomfördes ett antal stora expeditioner.

På sin 75-årsdag tilldelades Cousteau den högsta amerikanska civila utmärkelsen, Medal of Freedom, av Ronald Reagan. Jacques-Yves Cousteau dog 1997, han blev 87 år gammal. Ingen enskild person har betytt så mycket sportdykning som Jacques Cousteau. Han visade oss en ny värld med sina filmer och sitt engagemang.